Ibland känner jag bara för att skriva men vet knappt vad jag ska skriva, behovet av att skriva finns där men får inte fram vad jag känner eller tycker.

Fast ju nu en sak som tråkigt. Varför ska jag hela tiden boka, planera, fixa och dona!? Visste jag tycker om det, men även jag har minna gränser. Det känns som jag får tänka åt andra också, de kan väl också hitta på något hur man ska göra eller idéer på saker och ting, men det är väl för jobbigt för dem eller nått. Inte frågat! Men får bara svaren: Det tar vi sen eller ta inte allt i detaljer det löser sig. Visst det kanske det gör, men jag har behovet av att prata om det....men det förstårs sig de inte på

Eller när man försöker och prata om saker och ting med dem å de sitter och stirrar in i en data skärm och inte lyssnar på hälften av vad de säger. Jag pratar med xxxx här nu (på datorn), du pratar ju bara på...vi tar det där sen å så blir det bara irritation i luften, då tappar man liksom suget....Kommer mer om detta senare